Jag vaknar! Solen skiner och katten jamar! Det är VÅR! Tror jag lider av vårtrötthet.Skulle kunna gå i ide men NEJ det vill jag ju inte. Jag vill insupa allt vackert. Jag vill andas in den krispiga vårluften, Jag vill vara aktiv medskapare av mitt liv!

På grund av allergi - pollen - som startat nu - är jag mer avslagen än vanligt. 

Jag började med att baka bullar idag. Hahaha...........nu fick jag se på andra bullar! De blev stora som dasslock! Vet inte vad jag gjorde annorlunda men smaken var det inget fel på. Finns det något som luktar hemtrevligare än nybakta bullar?! Nej, jag tror inte det.

Fram på eftermiddagen kände jag att jag skulle gå min promenad vid sjön. Sagt och gjort! Efter en liten bit så kommer jag fram till en bänk där det sitter en gumma - ja, det var ingen tant, det var en söt liten gumma och en tonårskille. Min vana trogen så hejar jag när jag passerar folk. De skiner upp och hejar och gumman pratar med kille och sedan skiner hon upp och börjar prata med mig på ett annat språk. Georges som pojken hette förklarade för mig att hon var så glad över mitt hej! Hon berättade att hon kommit från Syrien för ett halvår sedan.

Hon är så tacksam över Sverige och sin rullator som gör att hon kan gå korta bitar. I syrien hade hon inget hjälpmedel utan satt mest stilla hela dagarna. Georges var hennes barnbarn och han följer med sin mormor på promenad varje dag efter skolan. De är så glada över att slippa vara rädda för bomber eller krypskyttar.

Vi gick en liten bit bredvid varandra och hon fortsätter att berätta. Hon har förlorat en son och hans familj och sin man på grund av IS. Här vill hon börja ett nytt liv i trygghet hos sin dotter med familj. Hon är 59 år gammal och jag är 55 snart. Hon ser ut som 90 - vilket hårt liv hon måste ha levat.

Glöm inte att kämpa för allas rätt och det goda i samhället! Vi har så mycket att dela med varandra.

Väl hemma sätter jag mig och dricker mitt kaffe och tänker; Om jag var tvungen att fly till Syrien skulle jag kunna vara lika glad och tacksam som Georges momor?? Kanske, kanske inte?!

Jag har under hela min yrkesverksamma tid mer eller mindre jobbat med barn och ungdomar. Många av dessa som nu vuxit upp kan jag känna mig stolt över. Det är som om de var mina egna många gånger. Jag följer dom med glädje på sociala medier och ser hur de format sina liv på olika sätt. De har alla sin kamp att utkämpa. Många har blivit föräldrar och de är så bra som mamma respektive pappa. En del har jobb som är allmänt gods  t ex Skidåkare Marcus Hellner som många känner igen eller radiopratare Christoffer Johansson eller artisten David Lindgren. Jag skulle kunna nämna många många; Henrik, Karin, Kristina, Maria, Josefin, Maria, Henrik, Linda, Kicki, Johan, Daniel, Nils, Karin, Markus, Elisabeth, Sara, Ester, Jenny, Elin, Jennie, Hans, Alvin, Jakob, Hanna, Gabriel, Isak, Gustaf, Hanna, Simon, Andreas, Ann-sofie, Jörgen, Susanne, Adam, Carola, Linda, Per, Håkan, Anna, Susanne, Caroline, Sofia, Håkan, Carl, Annelie..........listan kan göras hur lång som helst. Ni har alla en plats i mitt hjärta!

Just nu vill jag lyfta Johan som snart ger sig ut på sin missionsresa till Costa Rica. Jag glömmer aldrig vilken fin person han är. När han var 10 år åkte vi på läger och på natten fick en av killarna ett stort astmaanfall och hade glömt sin medicin. Då tog Johan sin inhalator även om det nästan inte fanns mycket kvar i den och gav till sin kompis. Så osjälvisk! Vill du kan du kika in på detta videoklipp. Här sjunger han!

www.youtube.com/watch?v=QWs8hu6Bi88

Tänk vad dessa barn och ungdomar lärt mig mycket och tänk vilka fina människor som jag har fått möjlighet att dela livets väg med en liten bit.

Min bonusdotter och hennes barn betyder jättemycket för mig och hon är en riktig kämpe. Är så stolt över dig Madde!!

Har du någongång försökt att hitta garnänden i mitten av nystanet? Det kan var som rena lotteriet - ibland går det fantastiskt lätt och bra och ibland kommer det ut halva nystanet i en trasslig klump.

Precis som livet tänker jag....Ibalnd går det som på räls och ibland blir det bara en enda stor klump av trassel.

När man sedan ska försöka att trassla ut den där klumpen så är man ofta mitt i ett virkarbete och det kan mycket väl hända att virknålen ramlar ur och man börjar repa upp maskorna i arbetet. DÅ BLIR MAN INTE GLAD!! talar av egen erfarenhet eller så trasslar det så det blir knut på knut på knut - tålamodsprövande-

Så kan det också vara med livet om man tappar arbetsredskapet kan hela tillvaron repas upp och gå sönder. Livet blir mindre och man kan inte stoppa den upprivande spiralen förrän man hittar ett arbetsredskap igen som sätter stopp för raset - det kan vara samtal med en god vän, det kan vara en gemenskap med andra i en förening, det kan vara att påta i sin trädgård eller att den man älskar säger kärleksfulla ord som landar i hjärtat.

Men så kommer de där knutarna; katastroftankar, dålig ekonomi, ensamhet, utanförskap, sjukdom, arbetslöshet, sorg osv. Men hur hårt än knuten sitter så går den att lösa upp. Det tar tid och tålamod men det går.

Nu kan man fortsätta virkandet, knutarna är lösta i alla fall för tillfället och trasslet är en lång fin lina bara att virka på och se hur den fina duken eller vad det kan vara växer och blir fin och man känner sig stolt över att gjort något vackert och bra.

så är det med livet också - det kommer tider när allt flyter på och man mår bra och känner att livet leker och man har klarat av livetsknutar och trassel för stunden. Glöm då inte att vara stolt över dig själv och tacksam över det liv du har fått. Då växer du som människa.

Vi har fått livet av vår Skapare - livet själv men vi  är medskapare i våra liv. 

Nu när värmen och solen kommer känner jag livet i mig! 

Atrt vistas i naturen ger liv! Även om jag är sjukskriven och hjärnan inte alltid fungerar så vill jag släppa oron och fölrsöka ta vara på det goda, härliga som ändå finns.

Att ha vänner att dela livet med!

Att kunna dricka ett glas kallt vatten!

Att bo där man känner sig trygg!

Att bli älskad!

Att skapa med sina händer!

Att sjunga!

Att laga mat och njuta av den senare!

Att baka och känna doften av nybakat!

Att få vara någons vän!

Att ställa sig vid solväggen och låta solstrålarna värma kinden!

Att höra barnbarnen skratta!

Listan kan göras lång över vad som gör livet gott att leva!

Jag ska dela med av ett enkelt och gott recept om man gillar mat med lite sting!

Kött i ugn ca 4 port

800-1000 g Fläskytterfilé

5 dl Matlagningsgrädde

3 dl Creme fraishe

1,1/4 dl soya

3 tsk Sambal Oelek

Svartpeppar grovmalen

Sätt ugnen på 175 grader. Putsa filén. Skär i 2 cm tjocka skivor och lägg utspritt i en ugnsform med hög kant. Peppra. Blanda grädde, creme fraishe, soya och sambal oelek och häll såsen över köttet så att det blir täckt. Ställ i mitten av ugnen i ca 45 minuter. Lägg en folie över och låt stå ytterligare 15 minuter. 

Servera potatis eller ungsgratinerade rotfrukter till. Smaklig måltid!

Vi befinner oss i en kämpande tid! Våren kämpar för att övervinna vintern! Många barn kämpar för att orka gå till skolan trots mobbingen! Det goda kämpar för att eliminera det onda! Demonstranter kämpar för att vinna mark för sin ideologi! Många kämpar för att få ihop sin ekonomi! En del kämpar för att uppnå status! Andra kämpar för att övervinna ångesten och maktlösheten! Några kämpar för att få bättre muskler eller att gå ner i vikt! Andra kämpar för att överleva en tuff sjukdom! Några kämpar för att hålla ihop sin relation med den som man älskar! Många, många kämpar för yttrandefrihet och för att få utöva sin kristna tro! Andra kämpar för sina liv och flyr från krig och terror!

KAMPEN HAR MÅNGA ANSIKTEN!! Din kamp är din och ingen annans! Din kamp är tuff för dig och ingen annan! Ibland kämpar vi för andra för att vi känner att vi orkar och vill! Ibland blir kampen bara apati! Vilken kamp utkämpar du just nu?

I våra kyrkor idag handlar det om kamp men också om förlåtelse, nåd och befrielse! Något som alla borde få höra och ta till sig i sina hjärtan. Det finns någon som en del av oss kallar Gud som är med och utkämpar din kamp som just kan komma med detta; Förlåtelse, Nåd och Befrielse mitt i din kamp!

Igår hände det! Första krokusen slog ut. Om man tittar riktigt noga i en utslagen blomma så är skönheten otrolig! Varje liten detalj skapar skönhet. Ta dig tid att någongång studera en blomma riktigt ingående - det du kommer att upptäcka är hisnande!

Solen och barmarken är tillbaka! Jag njuter utav allt som bjuds! Så härligt att få solens värmande strålar i ansiktet och höra fågelsången. Kanske är jag tjatig med detta men det är så otroligt härligt att jag kan inte sluta att berätta om det!

Ikväll väntar finalen i melodifestivalen. Jag har någon slags hatkärlek till denna tillställning. Min bästa väninna kommer hit och vi ska äta lite gott och sedan se på eländet.....eller se på detta fantastiska underhållningsprogram...kan inte bestämma mig. Vilka fantastiska djupa funderingar jag har denna lördagsmorgon. Kanske för lite kaffe. Vad vet jag?

Nu blir det snart en långpromenad i solen och återställande av balansen i hjärnan - det gäller ju att ladda inför kvällens bravader.

Ha en underbart skön lördag alla bloggläsare! Tjingeling

Idag började jag dagen med min korta pratstund med Kickans matte Mona. Idag satt vi vid köksbordet och delade lite liv över en kopp kaffe - hon helt påpälsad för fortsatt promenad och jag i nattisen och tofflor och håret på ända, men vad gör det......mötet är viktigast. 

Att våga underträffa varandra i perfektion: Att våga släppa detta med; perfekt klädd, make upen på plats, hårstråna ligger riktigt, det ska vara välstädat och organiserat, inga dammtussar, inget skräp framme - det viktiga är ju ändå mötet med varandra! Glöm inte det! Vågar du så vågar andra - en bra devis! Det var ju detta som fick Gud att utvisa Adam och Eva ur paradiset. De gömde sig - de vågade inte visa sig så som de var. En mycket enkel tolkning av detta bibelställe säkert inte teologiskt riktigt men det bjuder jag på.

Nu till rubriken. Jag fick denna fråga igår; Hur vet man när man har en stark självkänsla? Jaa tänkte jag; Hur vet man det? Är det när jag känner mig trygg i mitt eget sällskap? Är det när jag vågar anta utmaningar? Är det när jag vågar säga vad jag tycker? Är det när jag gör som jag vill utan att bry mig om vad andra tycker?

Svårt att svara på. 

Tillslut kom jag fram till detta: 

Självkänsla är hur jag ser på mig själv som person med både svaga och starka sidor. En stabil självkänsla kan göra att jag vågar ta beslut som är bra för mig. Jag får större "makt" över mitt liv. När jag själv kan bestämma och påverka mitt liv är det lättare att få en bra självkänsla.

Självkänslan kan sjunka när jag känner att jag inte kan påverka mitt liv. Till exempel om man sökt jobb massor av gånger och bara för avslag eller om den du lever med bestämmer över ditt liv mer än du - då kan jag känna att jag inte duger.

Självkänslan kan vara starkare eller svagare i olika perioder och situatuioner men en stabil självkänsla märks  genom att:

- Jag känner mig ok även om inte allt är perfekt

- Jag kan göra bort mig och skratta åt eländet istället för att må dåligt av det.

- Jag har rätt att säga både  ja eller nej till saker

- Jag accepterar att alla inte kan gilla mig

- Jag vågar be om hjälp när jag behöver

- Jag känner att jag är värd att må bra och göra saker som får mig att må bra.

- Jag vågar prova nya saker

- Jag tycker det är ok att misslyckas ibland

- Jag står för den jag är, hur jag ser ut och vad jag tycker

- Jag kan erkänna misstag och be om förlåtelse om jag gjort någon illa.

 Detta leder till "självmedkänsla" att jag vill och kan vara snäll mot mig själv och ta mig på allvar. Det är jag värd!

Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu

att du ärälskad för din egen skull för ingen annan är som du

Nu har jag precis kommit in efter att skottat mina gångar fria från snö. Friskt och krispigt ute!

Det är ganska roligt med djur. Jag skottar alltid vid min altan för att jag ska kunna gå till mitt förråd från olika håll och även vid min ena apel eftersom jag matar fåglarna. En talgoxe är särskilt tam. Han kommer alltid fram och sitter på en gren i apeln och kollar in mig när jag skottar eller när jag fyller på maten. Alla andra fåglar flyr men han sitter där troget och sjunger lite och lägger huvudet på sne och ser extra gullig ut, men tar jag fram kameran då är det kört så han är ingen linslus. Men idag hände det... han satt kvar, så låt mig få presentera Tage talgoxe himself

:  

Kicki - en hund som kommer gåendes flera gånger om dan utanför mitt hus med sin matte Mona. Gör alltid en lov in på min gång för att se om min katt ligger på lur i häcken - hon vill så gärna leka men det vill inte min katt som blir stel som en pinne och skjuter rygg medans Kicki tjuter av glädje och hoppar upp och ned på samma ställe.

Jag och Mona får oss en pratstund och delar stort som smått och idag berättade hon att - det är den bästa stunden på dagen när jag är ute så vi kan prata en stund för hon känner sig inte lika ensam då.

Milda makter tänkte jag; så ensam!! Vi byter ju bara  några ord ett par minuter. Tänk på det nästa gång ni möter någon att ett hej, eller några förströdda ord om ditt och datt kan göra skillnad - kan bryta tystnaden i ensamheten som inte är självvald. Så lite kan vara så stort. Vi är varandras solstrålar i den grå vardagen glöm aldrig det!!

Lite ögonblicksbilder från en vanlig vardagsmorgon.