Har du någongång försökt att hitta garnänden i mitten av nystanet? Det kan var som rena lotteriet - ibland går det fantastiskt lätt och bra och ibland kommer det ut halva nystanet i en trasslig klump.

Precis som livet tänker jag....Ibalnd går det som på räls och ibland blir det bara en enda stor klump av trassel.

När man sedan ska försöka att trassla ut den där klumpen så är man ofta mitt i ett virkarbete och det kan mycket väl hända att virknålen ramlar ur och man börjar repa upp maskorna i arbetet. DÅ BLIR MAN INTE GLAD!! talar av egen erfarenhet eller så trasslar det så det blir knut på knut på knut - tålamodsprövande-

Så kan det också vara med livet om man tappar arbetsredskapet kan hela tillvaron repas upp och gå sönder. Livet blir mindre och man kan inte stoppa den upprivande spiralen förrän man hittar ett arbetsredskap igen som sätter stopp för raset - det kan vara samtal med en god vän, det kan vara en gemenskap med andra i en förening, det kan vara att påta i sin trädgård eller att den man älskar säger kärleksfulla ord som landar i hjärtat.

Men så kommer de där knutarna; katastroftankar, dålig ekonomi, ensamhet, utanförskap, sjukdom, arbetslöshet, sorg osv. Men hur hårt än knuten sitter så går den att lösa upp. Det tar tid och tålamod men det går.

Nu kan man fortsätta virkandet, knutarna är lösta i alla fall för tillfället och trasslet är en lång fin lina bara att virka på och se hur den fina duken eller vad det kan vara växer och blir fin och man känner sig stolt över att gjort något vackert och bra.

så är det med livet också - det kommer tider när allt flyter på och man mår bra och känner att livet leker och man har klarat av livetsknutar och trassel för stunden. Glöm då inte att vara stolt över dig själv och tacksam över det liv du har fått. Då växer du som människa.

Vi har fått livet av vår Skapare - livet själv men vi  är medskapare i våra liv.