Nu har jag precis kommit in efter att skottat mina gångar fria från snö. Friskt och krispigt ute!

Det är ganska roligt med djur. Jag skottar alltid vid min altan för att jag ska kunna gå till mitt förråd från olika håll och även vid min ena apel eftersom jag matar fåglarna. En talgoxe är särskilt tam. Han kommer alltid fram och sitter på en gren i apeln och kollar in mig när jag skottar eller när jag fyller på maten. Alla andra fåglar flyr men han sitter där troget och sjunger lite och lägger huvudet på sne och ser extra gullig ut, men tar jag fram kameran då är det kört så han är ingen linslus. Men idag hände det... han satt kvar, så låt mig få presentera Tage talgoxe himself

:  

Kicki - en hund som kommer gåendes flera gånger om dan utanför mitt hus med sin matte Mona. Gör alltid en lov in på min gång för att se om min katt ligger på lur i häcken - hon vill så gärna leka men det vill inte min katt som blir stel som en pinne och skjuter rygg medans Kicki tjuter av glädje och hoppar upp och ned på samma ställe.

Jag och Mona får oss en pratstund och delar stort som smått och idag berättade hon att - det är den bästa stunden på dagen när jag är ute så vi kan prata en stund för hon känner sig inte lika ensam då.

Milda makter tänkte jag; så ensam!! Vi byter ju bara  några ord ett par minuter. Tänk på det nästa gång ni möter någon att ett hej, eller några förströdda ord om ditt och datt kan göra skillnad - kan bryta tystnaden i ensamheten som inte är självvald. Så lite kan vara så stort. Vi är varandras solstrålar i den grå vardagen glöm aldrig det!!

Lite ögonblicksbilder från en vanlig vardagsmorgon.