Holger har namnsdag idag! Jag lärde känna en Holger 1984 och hans fru Kerstin. De bodde i Böja som ligger mellan Mariestad och Skövde. Det tillhörde Bergs pastorat där jag jobbade som församlingspedagog.

Kerstin och Holger tog emot mig (och många andra) med öppna armar. Jag var alltid välkommen. De hade inte kunnat få några barn så man kände sig som dotter i huset.

De var kyrkvaktmästare i Böja kyrka. Det var väl Holger som hade det som yrke men de gjorde allt tillsammans. Det var så fint ordnat i kyrkan. Man kände att de skötte kyrkan med omsorg och kärlek. Det där lilla extra som gör så mycket.

Många är de stunder jag delat vid köksbordet över en kopp kaffe och hört på otaliga historier om bygden och dess invånare. Vi skrattade så vi kiknade ibland åt alla tokigheter.

Kerstin hade en hormonsjukdom som gjorde att hon tappade allt hår på kroppen så hon hade peruk. Hon berättade en gång om när det var varmt och hon hade varit i kyrkan och fixat. Hon skulle cykla hem men tog inte på sjaletten för värmens skull. När hon kom några hundrameter hemifrån så körde en lastbil om henne och av vinddraget så lossnade peruken och fastnade i grannens träd. Lastbilschauffören tvärstannade och var helt chockad - nu hade Holger hunnit ikapp och han var aldrig tom på kommentarer utan säger till den chockade lastbilschauffören att du får allt sakta ner lite så vi får behälla håret på huvudet....dråpligt....men som alltid slutade det med att den stackars chockade personen blev inbjuden på kaffe.

Holger kom och hämtade mig när jag cyklat till bygdegården och fått punktering - sen skjutsade han hem både mig och cykeln, dessutom lagade han punkteringen.

Vi hade symöten hemma hos Kerstin och Holger och när advent närmade sig så träffades alla i deras källare för att stöpa ljus. Jag fick även lära mig att trampa orgeln som man gjorde förr när strömmen i kyrkan gick mitt under gudstjänsten.

Holger och jag fick starta en julotta alldeles själva när prästen hade kört i diket och kantorn inte dykt upp. Vi stod i sakristian och jag skulle spela flöjt denna juldag. Holger frågade; Kan du när juldagsmorgon glimmar? Jo det går nog men det blir så tunt bara med flöjt sa jag. Men då sa han: Du spelar och jag ser till att folket sjunger. Nu kör vi och kom ihåg att vi gör detta till Guds ära! Så klappade han mig på axeln så bad vi en bön och gick ut och spelade och sjöng När juldagsmorgon glimmar med stolthet till vår Gud.

Sedan kom både präst och kantor så allt ordnade sig.

Holger var också med i skogen och visade var lönnkrogen hade funnits och jag fick hämta julgran i deras skog.

Holger fick sluta sina dagar jag tror det var 1995 - cancern tog även honom. Kerstin dog några år senare i sin säng under natten.

Jag spelade på Holgers begravning och det var det svåraste jag gjort. Tårarna rann hela tiden! men jag klarade det.

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Kerstin och Holger. De fick betyda mycket för bygden! Åtminstone gjorde de stort avtryck i mitt hjärta.