Jaha....för 55 år sedan såg jag dagens ljus på BB i Lidköping. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och efter boende lite här och var i Sverige är jag tillbaka på brottsplatsen - Lidköping. Har bott här i staden i 10 år i år. Det är inte klokt vad tiden går! När jag skrev detta nu så låter jag som min mormor...."tiden går så fort".....sa hon ofta!

En födelsedag blir alltid en eftertankens dag. Vad har hänt sedan sist? Hur har livet blivit? Om jag ska försöka svara på frågorna idag så har det inte alls blivit som jag tänkt mig men bra ändå, kanske t o m bättre än vad jag själv kunde anat.

Det är med tacksamhet jag ser tillbaka ÄVEN om gårdagen har innehållit många trauman och livskriser och nuet är lite ekonomiskt ansträngt p g a sjukdom. Men pengar är ju inte allt. Jag har mycket mycket att vara tacksam över för jag har lärt mig genom livet att glädjas åt det lilla enkla och att ta vara på nära och kära betyder ALLT!

Så här sitter jag 55 år ung och är en ganska nöjd tant som har mycket fantastiskt framför mig (hoppas jag på iaf). Idag ska jag fira med porslinsmålning med min allra bästa väninna Bettan och på lördag blir det fest med mitt gäng och då brukar det bli mycket skratt och tjat. I love it!

Min käre vän Richard gick upp mitt i natten (han är i USA) och skypade till mig och sjöng Jag må du leva på svenska. En utmaning för honom med italienskt blod men uppvuxen i USA och england. Kunde inte låta bli att skratta, det lät lite kul och han skrattade själv också. Han och hans son Dylan hade tränat länge sa han. Åh vad jag älskar den kar´n.

Nu ska jag ge mig ut på min dagliga runda och njuta av solen och sjöns skvalpande vågor!

Lev väl där ute!