Så kom då äntligen lite regn. Får hoppas att det håller på ett tag!

Är så trött på att orken tryter och kroppen värker ... måste gnälla lite..... trodde jag skulle baka idag men kroppen ville nåt helt annat. Så här ligger jag i sängen med yrsel och värk i varje cell i kroppen. Nog om det!

Jag glädjer mig åt vänner som delar med sig av klarbär, rabarber, växter, lyssnartid, meddelanden, recept, foton eller barnbarn som dansar nakenfis bara för mig och helt enkelt av er själva. Ni är guld värda!!
Jag skrev i förra inlägget att jag är orolig för ekonomin men kan helt enkelt konstatera att jag är rik som har er alla mina goa vänner. Utan er vore livet fattigt, tomt och innehållslöst.

Det jag vill säga till er som läser detta är; ta vara på varandra - man kan göra det på så många sätt för vi är olika men alla sätt är bra sätt.

Nu var det längesedan jag skrev här. Men ska försöka på nytt att göra verklighet av en tanke.
Sen jag skrev sist har jag blivit diagnostiserad med kroniskt smärtsymtom, utmattningssyndrom, ångestsyndtpm och PTSD. Svårt att tackla det när jag hade helt klart för mig att smärtan gick att träna bort och att koncentrationen skulle sakta men säkert komma tillbaka men icke sa Nicke.
Nu får jag istället koncentrera mig på att hantera smärtan livet ut.
Mycket blir annorlunda. Skulle renoverat mitt hus - det går inte varken ekonomiskt eller fysiskt.
Vill vara mer med mina barnbarn men det orkar jag inte och det gör ont i hjärtat.
Idag vet jag inte ens om jag kommer ha möjlighet att bo kvar där jag bor p g a ekonomin.
Jag vet att det finns de som har der värre , mycket värre men för mig är detta ett trauma. Tycker det är jättetråkigt att inte kunna följa med när kompisar ska göra nåt som kostar 100:-
När allt är betalt har jag 79:- kvar och det ska räcka till mat osv
Jag har dragit in på allt som går och ändå räcker det inte till.
Livskvalitén har försvunnit. Hur ska man då kunna rehabilitera sig?
Lätt att gång på gång hamna på botten.

Är det någon som har en ide om hur man ska göra för att få ett lite ljusare sken i framtidsspegeln?
Jag har alltid funnits till för andra och tyckt att det varit en självklarhet att ställa upp mär nån behövt hjälp.
Nu när jag behöver hjälp kan jag inte med att fråga!?

Tycker att man kan kalla det vårvinter i slutet av februari när det är 6 minusgrader och strålande sol som faktiskt värmer.
Nu har jag köpt fröer. En del ska förodlas, därför är det dags att skaffa det nu.

När jag inget kan göra ute än så sysslar jag med att skapa miniatyrer skala 1:12.
Gör nu ett odlingsbord med tillbehör. Pilligt värre men nyttigt för en stressad själ. Mycket bra att varva ner med! Gräslöken spirar i miniatyrvärlden

Även blommorna är på god väg i lilla pyttelandet.

Videkvistarna hat också kommit en bit på väg.
En skön vårvinterdag önskar jag dig!

Idag faller sömnmedel stora flingor. Det är några minusgrader så snön kommer stanna kvar ett tag.
Känner mig nöjd med gårdagens jobb när alla krukväxter fick ny fin jord.
Det är inte bara plantorna som växer. Mitt barnbarn visade stolt upp en glugg mellan tänderna igår. Skoltjej till hösten när hon fyller 6 år i augusti.

Knopparna på klätterhortensian växer och börjar skifta i gröna nyanser. Det känns härligt.
Letade efter frön till pelargonior idag men hittade inga i min affär. Får se om jag har bättre tur imorgon.
Fåglarna behöver sitt. Har fyllt på buffén på resturang ?flax och flyg?.

Dagen startade med snöfall ute och plantering inne - omplantering av krukväxterna.

Nu är köket sanerat och blommorna klara så nu kan de växa så det knakar.
Dags för en kafferast och njuta av att detta arbete är gjort.
Blir nog en promenad senare ska sätta in lite kvistar från vinbärsbuskarna och lite från aplarna. Är så härligt när de slår ut. Det blir försmak på våren.
Sedan blir det inte mer gjort idag för besök hos rehabteamet väntar och sedan blir det bus med barnbarnen.

Min blogg kommer nu att handla om mitt trädgårdsintresse.
Februari och våren anas! När solen skiner och det blir smältdroppar från taken och fåglarna kvittrar - då står våren bakom knuten och väntar.
Nu i februari planterar jag om mina krukväxter och de pelargonier sim klarat övervintringen.
Nu skaffar jag frön och börjar planera min trädgård.
Det är hög tid att sätta fröer av pelargon och tagetes.
Mitt vårprojekt är att flytta björnbären och sätta två pallkragar vid ena gaveln och lägga grus runtomkring. Ska försöka hitta planta med djungelgurka också verkar så goda.
Lökväxterna börjar redan titta upp och snödropparna blommar!

Denna dagen ett liv. Detta sa farbror Melker i Saltkråkan. Han råkade it för än det ena än det andra.
Idag har mina domningar i händerna gjort sig påmind. Tappat porslin som gått i kras. Split ut kattens vatten över hela mig.
Skvätte ner halva köket när jag skulle vända på kotletterna i stekpannan... ja ja det kunde varit värre. Jag vet det! Men när det blir så här och man är mentalt trött p g a att vi pysslade igår och hade jättetrevligt men det straffar sig så blir jag ledsen. Varför orkar jag inte? Hur ska framtiden bli? Ekonomiskt är det ansträngt och det skapar oro eftersom det är osäkert om jag kan börja jobba igen.
Katastroftankar på en domdöndag. Då kan ni kanske tycka att det passade ju bra men då har ni missat vad domsöndagen handlar om. Den handlar om himlen och det kristna hoppet. ...psalm 490 Guds son en gång i morgonglans skall åter komma hit......
Då ska alla Melkerdagat upphöra!! Vi får sätta fokus på hoppet!!!
Lev väl!

Efter 8 dagar i värme och sol återvände jag till gamla Svedala och mörker och kyla! Burr!! Men hemma är hemma! Vad betyder ditt hem för dig?
Vad betyder det att känna sig hemma? Är det trygghet? Igenkännandets glädje? Invanda mönster? Dofter och smaker som skapar glädje i djupet? Fundera en stund ..

Jag vet när jag känner doften av äpplen så är jag hemma hos min mormor och morfar på mindre än en sekund. De vinterförvarade äpplen på ?svalen? och doften spred sig i innersta farstun och övervåningen. Det var så mysigt hos dom och allt det kommer tillbaka med äppeldoften.

När jag tänder ljus så kommer tanken på min faster som älskade att mysa. Hon älskade oss brorsbarn och gjorde allt för oss. En varm känsla av att vara efterlängtad och älskad.

Jag och min morfar!