Ibland känns det som om jag inte alls känner mig själv - vem är jag innerst inne?
När livet förändras ställs den frågan ofta? Svaren är inte självklara de måste sökas och prövas.
En kvinna, församlingspedagog med unik pedagogisk utbildning, mormor till 2 underbara barn, mamma till en fantastisk stark kvinna, kristen......men vad blir summan av kardemumman?
Är jag mina intressen? Mitt yrke? Mina diagnoser? Mina erfarenheter? Eller ..........????
Vad gör att jag faller till botten och inte orkar resa mig? Vad gör att jag blir superaktiv och tar hela världen i famn?
Vad formar mig? Vem är jag????

Utsikt från min trygga plats på jorden. Dit jag återvänder för att vrida perspektiven rätt.

Vaknade mitt i natten av att regnet öste ner!! Det var öronbedövande. Jag drog täcket än tätare omkring mig och försökte somna om.
Kl 5.45 väktes jag av katten som ville ut. Jaha! Lika bra att gå upp!

Kl 7.20 Ska jag hämta min bästa väninna och köra henne till Mariestad för en utredning. Den kommer ta 2 timmar så jag passar på att ta en sväng upp till kyrkogården och gör iordning inför allahelgonahelgen.
Vandrade runt lite på kyrkogården och konstaterar att många av de personer som betytt mycket för mig i barndomen nu funnit sin sista vila. Skänker dessa personer en tanke av tacksamhet. De hjälpte ju till att forma mig till den person jag är idag.

Låt inte den kommersiella halloween ta död på den fina allhelgonatiden! Sänd en tanke till nära och kära som inte längre finns hos oss.

Detta ord - repa - kan betyda mycket. Något som blivit förstört, något som övas in, en trasighet.
Blev eller ursinnig när jag igår upptäckte en lång repa i lacken på min bil. Vet inte när det hände men upptäckte det igår. Varför? Har man inget annat för sig än förstöra dyra saker som bilar. När man är sjukskriven betyder varje krona oerhört mycket.
Har anmält det till mitt försäkringsbolag så får jag se vad som händer.

Att repa för att öva in något ör ju däremot roligt och inspirerande. Att repa med en kör, en orkester eller ett teatergäng för att nå ett gemensamt mål ger själen djup tillfredsställelse.

Repa = en trasighet kan ju vara en repa i tyget eller i själen. Båda går oftast att reparera men lämnar alltid ett ärr efter sig.

Nu har jag erfarenhet av alla betydelser tyvärr!

Ja så är den då här! HÖSTEN! Med sprakande färger och krispig härligt hög luft och mörker som inbjuder till mys med tända ljus i stugvärmen.

För min del har varje årstid sin skönhet. Igår var jag och bästa väninnan ute i vår älskade skog och plockade trattkantareller och tog med lite vackert från naturen att pryda ingången till huset med. Men framför allt fick vi sitta och fika i solskenet omgiven av skogens lugn och storslagenhet.
Måste tanka lite ljuvligheter inför den kommande vintern!

Nu är tid för goda grytor och soppor. Idag har jag förberett min svamp och kycklingggyta som jag ska äta tillsammans med en annan väninna imorgon. Mums!
Får nog fixa till lite köttsoppa nån dag och en gulaschggyta ( min kusin Mias mumsiga)är ju aldrig fel. Med gott vitlöksbröd till är det fulländat.

Ta vara på varandra och mys tillsammans vid matbordet. Lägg undan alla måsten och försök att hitta tillbaka till återhäntningspunkten. Vila din hjärna och andas ut stressen.

Mina älskade barnbarn är bäst på att få mig att omedelbart tänka på annat, skratta högt när man plaskar i vattenpölen eller hoppar i höstlöven eller när man rider på en trädgren och det knakar i den och det låter som om ?hästen? pruttar. Plocka kastanjer och vackra löv och stanna alldeles fascinerad vid en stor röd traktor. Älskade ungar - ni är mitt allt!!

Ni har säkert hört talas om ?me too? - jag också! Det handlar om kvinnor som varit utsatt för sextrakaserier eller övergrepp. Det är otroligt att var och varannan kvinna har denna erfarenhet. För min del är det så att på grund av såna erfarenheter sitter jag där jag sitter idag med diagnosen PTSD. Trauman som jag trängt undan p g a skam och skuld. Nu har jag börjat lyfta på locket och det är lättande men också otroligt jobbigt. De som inte varit utsatta kan förstå - inte ens ha en aning vad man går igenom.
Självförakt, kroppsminnen som triggas, ångest, självkänsla som dödats har gjort att livet har varit ett helvete inombords men utåt har jag varit den sociala, roliga, snälla personen.
Ett liv i ensamhet mitt i gemenskapen.
Vet inte om jag någonsin kommer läka och hitta tillbaka till den lyckliga harmoniska person jag en gång föddes till. I skrivandets stund känns det omöjligt men mitt rehabteam tror på mig så kanske det kommer att funka men det kommer ta tid.
Så vänner; om jag inte hör av mig eller inte orkar träffas eller verkar frånvarande så beror det på mitt inre kaos som just nu håller på att sorteras upp och bearbetas och det kräver energi. Men ge inte upp på mig en dag kommer jag att finna styrkan att leva MITT liv med kraft och frihet.

Jag var på konsert igår. Timo Räisänen. Han hade underbart knasigt mellansnack men ändå väldigt tänkvärt ibland allt flum och roligheter.

Han hade skrivit en låt som hette "alla är dumma i huvudet". Mellansnacket handlade om att vi lever i en tid som är helt skruvad.......alltså helt skruvad och INGEN reagerar. Alla gör bara sin grej och har sin åsikt som blir en extrem åsikt och vi jagar det perfeklta livet genom att tillbringa timmar på gym, äta rätta dieten så att kroppen blir perfekt (Vem bestämmer det när kroppen är normal?) vi arbetar ihjäl oss för att uppnå status så vi kan bräcka av grannen.

Vi är klimatsmarta och sorterar sopor men vi hinner aldrig vara i skapelsen.

Under tiden dundrar livet fram som ett X 2000 tåg och vi märker det inte - vi har fullt upp. Barnen blir mer och mer ensamma för vi håller på med våra smartphones och barnen gör också det till slut för vad ska dem välja på. Då kan de ju i alla fall vara sociala på sociala medier - ALLA ÄR DUMMA I HUVUDET!

Jag kan bara hålla med ALLA är vi dumma i huvudet - jag med! Det är lätt att ramla in i ekorrhjulen som snurrar likt vindkraftverkens vingar på våra marker. En annan låt han skrivit heter "Tiden glöder" och ytterligare en "Olyckskorparna flyger". Mycket att reflektera över.

Jag vill avsluta denna blogg med ett bibelcitat:

Och detta är det budskap som vi har hört av Jesus och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i Honom.

Om vi säger att vi har gemenskap med honom, men

vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen                      1 Joh1:5-6

Att vara duktig, att vara till lags, att göra allt för andra, att bara jobba på, ställa upp, låta duktighetspiskan slå och vina i luften ............STOPP!!

Efter lång tids sjukskrivning med utmattningssyndrom och PTSD som diagnoser har jag kommit fram till en punkt när det får räcka! Det är NU som livet är ditt! NU inte SEN! EMDR behandling och fantastiskt rehabteam har hjälpt mig mot förlösningen av mitt liv. Men det var Gabriellas sång som blev det som verkligen släppte lös mitt hopp.

Speciellt raderna; "Jag har aldrig glömt vem jag var. Jag har bara låtit det sova. Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar. Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri.............jag är här och mitt liv är bara mitt."

Jag är sjukskriven mer eller mindre året ut och dessa månader ska jag släppa alla måsten och verkigen rehabilitera mig. Inte sträva emot och försöka vara duktigare än jag är - inte krysta fram en lösning bara för att nå fina resultat i behandlingen utan bara vara den jag är och ta det som det kommer.

Jag har ljuspunkter som jag kan fästa blicken på inte för att ignorera det mörka men som kan ge vägledning genom det svarta, om fyrar på det mörka havet.

Att försöka hitta det fascinerande i tillvarons enkla är inte så svårt. Det gäller bara att ta sig tid att låta blicken söka och stanna till och förundras.
Idag har varit en känslomässigt svajig dag. Jag behövde bara släppa taget kring frustration och ilska och framtidsoro. Tog därför på mig och gick ut mitt i villaområdet där jag bor. Finns mycket där också att fästa blicken på.

Otroliga färger! Gud målar med äkta färger som inte går att framställa på konstgjord basis.

Även naturen kan vara tilltufsad som jag känner mig. En tröst på nåt vis för ur den tilltufsade och torra växten kommer nytt liv när tiden är inne.

Förlora inte din förundran! Den ger dig en rikedom att leva av!