Ibland har jag behov av bekräftelse. Jag tror det är djupt mänskligt. Om man säger att man inte har det behovet tror jag man förtränger det.

För visst är det gott att höra att någon tänkt på just mig, eller kommer ihåg min födelsedag, eller skickar en hälsning helt apropå ingenting, eller kommer mot en med öppna armar och säger vad kul att se dig! När barnbarnen kryper upp i knät och säger jag tycker om dig mormor.......jag skulle ljuga om jag sa att dessa stunder inte har betydelse för min själ! 

Jag går med lättare steg och självkänslan har fått lite påfyllning! Underbart! Idag har det hänt mig tre gånger - så gott!!

Idag har vi pratat om tunga saker också - barnfattigdomen - ja, ni läser rätt - det existerar här i välfärdsSverige. I en liten stad nära mig är det nästan 16% av alla barn fattiga - då är ändå mörkertalet stort. Det griper tag och man undrar hur det kunde bli så? Psykisk ohälsa ökar, stressen förtär människor, hinner vi se varandra och bekräfta varandra?! Statusen kostar både pengar och hälsa. Har vi råd att strunta i att se misären runt omkring oss?? Det kunde lika gärna varit du eller jag!

Idag kom regnet och man ser hur allt reser på sig och det går lättare att andas - i alla fall för oss allergiker - det livgivande vattnet behövs i vår värld idag!

Holger har namnsdag idag! Jag lärde känna en Holger 1984 och hans fru Kerstin. De bodde i Böja som ligger mellan Mariestad och Skövde. Det tillhörde Bergs pastorat där jag jobbade som församlingspedagog.

Kerstin och Holger tog emot mig (och många andra) med öppna armar. Jag var alltid välkommen. De hade inte kunnat få några barn så man kände sig som dotter i huset.

De var kyrkvaktmästare i Böja kyrka. Det var väl Holger som hade det som yrke men de gjorde allt tillsammans. Det var så fint ordnat i kyrkan. Man kände att de skötte kyrkan med omsorg och kärlek. Det där lilla extra som gör så mycket.

Många är de stunder jag delat vid köksbordet över en kopp kaffe och hört på otaliga historier om bygden och dess invånare. Vi skrattade så vi kiknade ibland åt alla tokigheter.

Kerstin hade en hormonsjukdom som gjorde att hon tappade allt hår på kroppen så hon hade peruk. Hon berättade en gång om när det var varmt och hon hade varit i kyrkan och fixat. Hon skulle cykla hem men tog inte på sjaletten för värmens skull. När hon kom några hundrameter hemifrån så körde en lastbil om henne och av vinddraget så lossnade peruken och fastnade i grannens träd. Lastbilschauffören tvärstannade och var helt chockad - nu hade Holger hunnit ikapp och han var aldrig tom på kommentarer utan säger till den chockade lastbilschauffören att du får allt sakta ner lite så vi får behälla håret på huvudet....dråpligt....men som alltid slutade det med att den stackars chockade personen blev inbjuden på kaffe.

Holger kom och hämtade mig när jag cyklat till bygdegården och fått punktering - sen skjutsade han hem både mig och cykeln, dessutom lagade han punkteringen.

Vi hade symöten hemma hos Kerstin och Holger och när advent närmade sig så träffades alla i deras källare för att stöpa ljus. Jag fick även lära mig att trampa orgeln som man gjorde förr när strömmen i kyrkan gick mitt under gudstjänsten.

Holger och jag fick starta en julotta alldeles själva när prästen hade kört i diket och kantorn inte dykt upp. Vi stod i sakristian och jag skulle spela flöjt denna juldag. Holger frågade; Kan du när juldagsmorgon glimmar? Jo det går nog men det blir så tunt bara med flöjt sa jag. Men då sa han: Du spelar och jag ser till att folket sjunger. Nu kör vi och kom ihåg att vi gör detta till Guds ära! Så klappade han mig på axeln så bad vi en bön och gick ut och spelade och sjöng När juldagsmorgon glimmar med stolthet till vår Gud.

Sedan kom både präst och kantor så allt ordnade sig.

Holger var också med i skogen och visade var lönnkrogen hade funnits och jag fick hämta julgran i deras skog.

Holger fick sluta sina dagar jag tror det var 1995 - cancern tog även honom. Kerstin dog några år senare i sin säng under natten.

Jag spelade på Holgers begravning och det var det svåraste jag gjort. Tårarna rann hela tiden! men jag klarade det.

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Kerstin och Holger. De fick betyda mycket för bygden! Åtminstone gjorde de stort avtryck i mitt hjärta.

Jag har varit med om något mycket obehagligt idag som jag måste få berätta! 

Har varit och handlat i min affär - där jag alltid handlar och har gjort i över 10 år. Jag har självscanning! Idag blev det avstämning och jag hade glömt att scanna in frukten! Expediten blev rent ut sagt oförskämd när jag försökte förklara att jag fattar inte hur detta har hänt, det måste bero på min hjärntrötthet, sa jag. Då gick hon till de andra och sa; hur går vi vidare med detta när det är så många varor? (Det var 3 st varor) Jag kände mig som den största bov i världen.

De andra expediterna sa; Nej vi gör inget utan hon har ju betalt nu.

Jag kände tårarna bränna innanför ögonlocken. Jag ville ju verkligen inte mygla och sno frukten utan antagligen så när jag vägt den och satt på etiketten så trodde min hjärna att det var klart. Kan inte förklara på något annat vis.

Ute i bilen grrät jag floder - gick inte att hejda! Jag var som ett litet barn, sårad långt inne i själen. Jag är uppfostrad att man ska göra rätt för sig.

Fy vad jag kände mig utsatt och kränkt. Detta kommer innebära - om jag kommer fortsätta handla där - att jag lämnar självscanningen och går till den ordinarie kassan. Rädd för att det ska bli fel igen.

Jag tänker på alla dom som på något vis blivit oskyldigt dömda. Det måste vara så fruktansvärt. Min erfarenhet är ju som ett kamelpiss i oceanen jämfört med många som sitter i fängelser och blir torterade för ingenting.

Det har blivit fel när jag skulle skriva in mina räkningar också när jag vänt på siffrorna och fått betalningspåminnelse för att jag betalat för lite, men då när jag ringt och förklarat så har de varit förstående. nu har jag allt på autogiro så nu är det hindret eliminerat.

Bild på tjuvgodset!

Jaha....för 55 år sedan såg jag dagens ljus på BB i Lidköping. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och efter boende lite här och var i Sverige är jag tillbaka på brottsplatsen - Lidköping. Har bott här i staden i 10 år i år. Det är inte klokt vad tiden går! När jag skrev detta nu så låter jag som min mormor...."tiden går så fort".....sa hon ofta!

En födelsedag blir alltid en eftertankens dag. Vad har hänt sedan sist? Hur har livet blivit? Om jag ska försöka svara på frågorna idag så har det inte alls blivit som jag tänkt mig men bra ändå, kanske t o m bättre än vad jag själv kunde anat.

Det är med tacksamhet jag ser tillbaka ÄVEN om gårdagen har innehållit många trauman och livskriser och nuet är lite ekonomiskt ansträngt p g a sjukdom. Men pengar är ju inte allt. Jag har mycket mycket att vara tacksam över för jag har lärt mig genom livet att glädjas åt det lilla enkla och att ta vara på nära och kära betyder ALLT!

Så här sitter jag 55 år ung och är en ganska nöjd tant som har mycket fantastiskt framför mig (hoppas jag på iaf). Idag ska jag fira med porslinsmålning med min allra bästa väninna Bettan och på lördag blir det fest med mitt gäng och då brukar det bli mycket skratt och tjat. I love it!

Min käre vän Richard gick upp mitt i natten (han är i USA) och skypade till mig och sjöng Jag må du leva på svenska. En utmaning för honom med italienskt blod men uppvuxen i USA och england. Kunde inte låta bli att skratta, det lät lite kul och han skrattade själv också. Han och hans son Dylan hade tränat länge sa han. Åh vad jag älskar den kar´n.

Nu ska jag ge mig ut på min dagliga runda och njuta av solen och sjöns skvalpande vågor!

Lev väl där ute!

Hur ser din familj ut? Hur stor släkt har du? Ja det är frågor man kan få ibland när man lär känna någon ny person.  Vår släkt är ganska liten. Jag har två kusiner med familjer( de betyder mycket för mig - det är som två systrar) och en drös sysslingar som jag inte umgås med.

Men jag har en "storfamilj" - Min bästa väninna och hennes barn och barnbarn, vänner som inte har blodsband men som betyder mer än släkten många gånger. De finns alltid där och min bonusdotter och henns barn ger mig så mycket kärlek och lycka. Älskar hela min knasiga goa "storfamilj"! Tack för att ni finns i mitt liv!!

Så med detta sagt kan du fundera på Hur ser din familj ut?

Vänner är den familj man väljer själv, var det någon som sa och det ligger mycket i det!

Vi är som blommor för varandra -olika dofter, färger, krav på växtplats osv. En blombukett med många olika blommor är bland det vackraste jag vet.

Richard, Helena, Linda, Elisabet, Pontus, Fredrik,Lisbeth, Barbro, Karin, Mikael, Maria och Dan, Bettan, Linda och Madde och alla goa ungar(en del har blivit väldigt stora men är ungar ändå)- ni är min vackraste bukett av blommor som förgyller min tillvaro. 

Jag försöker verkligen att vara positiv och inte skriva här om mina bekymmer MEN idag gör jag ett undantag. Känner du att det orkar du inte med att läsa. scrolla bort detta då.

Jag har varuit sjukskriven i 1,5 år nu för utmattningssyndrom. Under den senaste månaden har det känts som det går framåt och allt har varit bättre och lättare.

Jag började min kör igen efter ett års uppehåll och jag älskar att sjunga i Brynolfskören. Ett härligt gäng! Jag började light så har bara varit med en timma i veckan och inga uppsjungningar.

I denna veckan har jag känt mig rastlös och ledsen och igår fick jag blackout igen. Hjärnan stänger ned och jag kunde inte orientera mig. Blev så ledsen!

Min förhoppning är ju att jag ska kunna jobba igen så att ekonomin blir bättre - eller blir överhuvudtaget. Just nu är det kärvt även ekonomiskt och det gör mig också orolig. Det är inte mycket ersättning man får som sjukskriven och när man är ensam om allt så tar det hårt. Har tagit bort allt som går att ta bort. Allt för att minimera utgifterna. 

Nu har jag rasat ner på ruta ett igen....sömnlös, speedad, ledsen, orolig, orkeslös.

Försöker glädja mig åt min trädgård och vara ute i den underbara solen. Men det är så mycket jag vill göra men kan inte genomföra några planer nu.

Ilandsproblem... ja visst....men för mig är det outhärdligt just nu!

Jag har ett underbart rehabteam omkring mig och en "storfamilj" som jag älskar så jag ska nog klara detta också men det tar aldrig slut,

Nu har jag skrivit av mig lite. Jag måste bara lätta på trycket!

Idag vaknade jag av att fåglarna kvittrade ute så att det hördes in. Kan bero på att jag har en undelat som svarar dom högljutt.

När jag släppte ut katta fick jag se att blåsipporna blommar och även primulan under apeln hade slått ut. för övrigt översållas rabatterna av krokus i alla färger nu. Det är så fint.

På radion hör man hela tiden att Sven-Erik "Sven-Ingvars" Magnusson gått ur tiden. Man förstår att man blivit äldre när många, många av dom som man sett och hört i barndomen lämnar detta liv. Jag kommer ihåg en låt; "Släng en slant uti brunnen och önska dig nånting" - det trodde jag skarpt på så när jag kom hem till mormor och morfar som hade brunn ville jag slänga en slant i brunnen och önska mig något; en Barbiedocka med brudklänning. Ja, man kan skratta åt minnet och vilka banala önskningar man hade som liten. Morfar lät mig slänga ner en krona och trot om ni vill men när jag fyllde 7 år fick jag den av mormor och morfar. Drömmen gick i uppfyllelse.

Jag längtar efter mina bonusbarnbarn. Vi har inte kunnat träffas på länge av olika anledningar men nu på söndag kommer dom och det ska bli så kul. Påskpyssel med "storfamiljen" står på schemat. 

Det kommer bli livat i luckan och jag kommer vara såååå trött efteråt men alldeles varm i hjärtat! Älskar mina godingar över allt annat på denna jord. 

Dessutom tror mitt hjärtats vän att han kan komma hit till påsk. Han jobbar hårt på det - vågar inte hoppas än men hoppet finns där.

Idag ska jag åka till min moster. Vi ska fika och prata strunt en stund. Det är viktigt att ta till vara den tid man har tillsammans. Allt kan vända på bara några sekunder. Tänk på det! Ta er tiden att bry er om varandra!!

Du kan göra skillnad för någon annan!! Någon kanske längtar efter att få träffa just dig! Tänk ett extra varv när du säger att du inte har tid - snart kan det vara försent!

Idag ska jag göra skillnad och några ska få göra skillnad för mig - det är ömsesidigt!!

VAR RÄDDA OM VARANDRA!

Vårdagjämning!! Snö på backen och mulet....ja ja vad är väl en bal på slottet..... Men till helgen ska det bli varmt!! Hoppas! HOppas! HOPpas! HOPPas! HOPPAs! HOPPAS!

Ibland kan det komma en liten ruta som talat om att minnet på mobilen är fullt. Det får inte plats mera! Genast börjar vi åtgärda detta genom att radera eller spara på något annat minne t ex datorns.

Men vad gör vi när minnet i "geledatorn" är fullt - alltså hjärnan! Oftast åtgärdar vi inget när rutan har kommit upp 357 gånger - sen kraschar det och då förstår vi ingenting. Hjärnan lägger av själv och du är hjälplös. Blir sjukskriven och förstår inte vad folk säger, hittar inte hem, kan inte tvätta, minns inte hur man gjorde, Kan inte läsa, Titta på film funkar inte koncentrationen är någon annanstans, orden kommer inte fram när du ska berätta, betala räkningar är som att bestiga mount Everest. Det är fullt och överhettat!

Hur åtgärdar man detta? Först och främst det tar tid!! Lång tid! Du måste hitta ett sätt att radera det som blivit för mycket. Rensa hjärnan på intryck. Promenader i skog och mark i tystnad är lisa för själen. Dra ner på kraven, alla måsten, även sociala sammanhang måste minimeras. Sakta, sakta återkommer din förmåga att tänka klart.

Det syns inte utanpå hur du mår inuti. Kom ihåg att när du möter mig ser jag fortfarande ut som den glada, härliga, pratsamma och roliga Ing-Marie som du en gång mött, men inuti är det kaos och tröttheten är total, min kropp värker i varenda led. Jag minns kanske inte vad du heter men det döljer jag väldigt bra. När jag kommer hem, tar av masken, rasar jag och sover i ett par timmar.

Efter 1,5 år har jag börjat ta de första stegen mot ett nytt liv men än är det långt kvar! Men jag gläds åt de dagar då vardagen fungerar och ångesten över att inte hitta hem uteblir.

Ta vara på din kropp och hjärna. Åtgärda när rutan visas första gången(om du upptäcker den) Rensa hjärnan på intryck lite då och då!

Var rädd om dig!!