Jag försöker verkligen att vara positiv och inte skriva här om mina bekymmer MEN idag gör jag ett undantag. Känner du att det orkar du inte med att läsa. scrolla bort detta då.

Jag har varuit sjukskriven i 1,5 år nu för utmattningssyndrom. Under den senaste månaden har det känts som det går framåt och allt har varit bättre och lättare.

Jag började min kör igen efter ett års uppehåll och jag älskar att sjunga i Brynolfskören. Ett härligt gäng! Jag började light så har bara varit med en timma i veckan och inga uppsjungningar.

I denna veckan har jag känt mig rastlös och ledsen och igår fick jag blackout igen. Hjärnan stänger ned och jag kunde inte orientera mig. Blev så ledsen!

Min förhoppning är ju att jag ska kunna jobba igen så att ekonomin blir bättre - eller blir överhuvudtaget. Just nu är det kärvt även ekonomiskt och det gör mig också orolig. Det är inte mycket ersättning man får som sjukskriven och när man är ensam om allt så tar det hårt. Har tagit bort allt som går att ta bort. Allt för att minimera utgifterna. 

Nu har jag rasat ner på ruta ett igen....sömnlös, speedad, ledsen, orolig, orkeslös.

Försöker glädja mig åt min trädgård och vara ute i den underbara solen. Men det är så mycket jag vill göra men kan inte genomföra några planer nu.

Ilandsproblem... ja visst....men för mig är det outhärdligt just nu!

Jag har ett underbart rehabteam omkring mig och en "storfamilj" som jag älskar så jag ska nog klara detta också men det tar aldrig slut,

Nu har jag skrivit av mig lite. Jag måste bara lätta på trycket!