När man läser rubriken kan man få många assosiationer! Förföljelse, älgjakt och snöstorm för att nämna några.

Igår var jag ute och körde och det hade varit ett oväder med snö och blåst och vid Varaslätten var just snödreven otroliga och flera bilar i diket. Jag tackade min nådige Gud att vi kom hem helskinnade och inte behövde sitta fast i en driva i en allt kallare bil i väntan på bogsering. Egentligen ett ilands problem om man jämför med allt runt om i världen.

Jag ska dock stanna i vårt land när jag ska göra några reflektioner. Drevet går! SD blir mer och mer etablerade, folk blir mer och mer stressade, psykisk ohälsa ökar lavinartat, otrohet ökar och blir allt mer gränslös, Lögner blir fler och fler,egoismen och egen vinning är prio ett,  till och med de som ska stå för något sunt, mänskligt och värna om livets okränkbarhet blaskar ut sin ideologi till intet och skulle du någon gång ställa frågan "Tror du på Gud?" så blir svaret ofta; vad tycker du själv?

När drevet går - står vi ensamma.......eller gör vi det?!

Vågar du och jag stå upp för våra vänner? Vågar vi stå för en kristen tro som bär genom allt? Vågar du och jag stå på livets okränkbara sida. Vågar du och jag gå mot etablissemanget för ett mänskligare samhälle? Följ mig! Detta är en uppmaning som vi fått av Jesus - Livet själv - vågar du och jag ta uppmaningen på allvar? 

Jag kommer att tänka på berättelsen från den förföjda kyrkan.

"Kristna träffades i en undangömd lokal för att fira gudstjänst och man hade en fin altartavla i mosaik av Kristus. Nu hade de fått reda på att de hade blivit upptäckta och var tvungna att fly. Varje medlem av församlingen fick med sig en mosaikbit från altartavlan som ett hoppets tecken och en påminnelse att Gud alltid är med - du när aldrig ensam och att när vi träffas och lägger ihop våra bitar blir Kristus synlig."

Har du din mosaikbit i fickan? Vågar du hoppas? Vet du att Gud är med? "Du är aldrig ensam" - detta står på armband du kan köpa för att stötta oss med psykisk ohälsa . ...vågar du tro på budskapet?

När Gud får vara Gud får vi också vara människor i djupaste bemärkelsen.

Det finns en närvarande eld i världen och i vår närhet som brinner. Värmer, skänker ljus, skrämmer bort det hotfulla! Samla din kraft vid elden när drevet går!

Med glasartad blick( beror inte på glasögonen  ) försöker jag ta mig an denna nya dag. Trött är numer mitt mellannamn "Ing-Marie Trött Leijon". Att ha diagnosen Utmattningssyndrom och posttraumatisk stressymtom är inte något som gör mig pigg och allert precis.

Att fysisk aktivitet hjälper det kan jag intyga. Hur trött jag än är går jag min 30-40 minuters promenad varje dag utom lördag och söndag. Jag får balans i kroppen och tröttheten blir en normal tröttthet.

Rekomenderar alla detta!! 30 minuters promenad några gånger i veckan är lisa för själen!!

Nu när jag fyller mitt tomrum med fotografering är det än roligare att gå. Jag älskar ju sjön och havet och väljer därför att gå utmed Vänerns strand - så oerhört vackert!

Idag hade jag dessutom turen att göra sällskap med solen och fåglarnas oerhörda symfoni!

Detta är ljuvligt! En porlande bäck och fågelkvitter - NJUTER!

Vandrar vidare i solen och känner hur kraften laddas i min kropp. Den trötthet jag  lider av är en trötthet som absolut inte går att sova bort. Den är annorlunda! Men naturen har en läkande kraft.

Ibland när man tränar så är man så fokuserad att uppnå resultat - ett stressmoment. Min träningsform går ut på att ladda frisk luft, endorfiner/ må bra hormoner, rensa hjärnan, återfå balansen i livet, njuta av allt vackert och att må bra!

Jag och alla mina dubbelhakor  .....Bjuder på detta!

Idag väntar ytterligare en måbra aktivitet Körsång! Ser fram emot röstvård som står på schemat ikväll. Jag orkar bara en timma men är ändå nöjd med att klara det. Nu har fåglarna sjungit för mig ikväll ska jag sjunga för dom!

  Ta vara på det sköna som finns runt omkring oss helt gratis! Njut av naturen som vaknar till liv sakta men säkert!

Denna dagen ett liv! så sa Farbror Melker i Saltkråkan....min dag har börjat fint - not! Vaknade 03.30 av att huset nästan skakade och jag trodde att värmepannan höll på att flyga i luften men det var i luften som ljudet kom ifrån. Ett flygplan i låg höjd vid denna tid på dygnet. Skakig gick jag och la mig igen och funderade på " är det krig nu?" Men eftersom kyrkklockorna inte ringde så antog jag att det var lugnt.

Somnade helt slut. Nästa chock kommer 05.20......vaknar av en brutal tå-attack från en viss katt. NEJ! Skrållan sluta du ska inte gå ut nu!!!

Bäddar in mig som en kåldolme för att kattskrället inte ska komma åt någon kroppsdel. Av erfarenhet borde jag veta att detta hjälper inte särskilt mycket..... som sagt. Det tog ytterligare en halvtimma sen var hon där igen och satt på min rygg och sjöng morgonsång.

Jag tycker om katter, jag tycker om katter MEN INTE FÖRE SEX PÅ MORGONEN!!!!!!

släpar mig tillslut upp och tar på henne selen och öppnar dörren - regn - matte jag tänker inte gå ut i detta väder fattar du väl! Grrrr...sstrid!

Släpar mig likt en ökenvandrare mot oasen mot min perkulator - måste ha kaffe!! Laddar och väntar! Inget gurglande ljud som är så vackert på morgonen, ingen ljuvlig kaffedoft heller.   Går Går bort och kollar - kan ju ställt den snett - nej, kollar propparna - allt i sin ordning. Då går den hårda sanningen upp för mig ; PERKULATORN HAR PAJAT!!!

Vad ska jag göra nu??? Jag måste ha kaffe!!

Hjärnan funkar ovanligt bra denna dag... jag har ett evighetsfilter någonstans som vi brukar ha med när vi reser. Var är det? Leta, leta leta.... hittar inte! Nu är goda råd dyra. Käner abstinensen kommer krypande och förtvivlan. JAG MÅSTE HA KAFFE!!!!

Tack och lov för mina barnbarn....det står en smoothie i kylskåpet och genast drog jag mig till minnes till slutet av 90-talet när vi en december åkte till Polen med hjälpsändning. En gammal Kungsholmens flyttbuss var packad till bredden med förnödenheter. St Nicolaiedagen var i antågande så vi hade även med julklappar till barnen på sjukhuset, särskolan och barnhemmen och de hem som vi skulle besöka. I Karlskrona när vi precis skulle rulla på färjan mot Gdynia så går bussen sönder.  7 tons packning måste packas om i ny bil. Med hjälp av flottans kavaljerer gick det smidigt. Men vi behövde mitt i natten - kaffe - och då tog vi en festis och hushållspapper och bryggde på så sätt kaffet.

Fram med smoothien - tömde den - satte i sugröret - klippte upp botten klädde med hushållspapper och vips så hade jag en kaffebryggare.  

Jag fick mitt kaffe till slut med något lite smak av ananas/banan men i alla fall.

Nu är första prioritet att åka och införskaffa en ny perkulator. Sedan njuta av en nybryggd kopp kaffe utan ananas/banansmak och återkomma till livet.

Vad vore livet utan kaffe? För min del en katastrof!

En vanlig onsdag i leijonets liv har startat! Denna dagen ett liv!