Idag har jag funderat mycket på var ifrån människans växtkraft kommer. Vad är det i vårt väsen som gör att vi trots tuffa omänskliga omständigheter kan resa oss upp och borsta av oss och gå vidare starkare än innan?

Gick förbi en maskros som växte mitt i asfalten och började nynna på sången av Per Harling: Jag vill som en blomma stark tränga tyst igenom asfaltsvägens hårda mark och slå ut i blom.

Om en blomma kan ha den styrkan att växa i asfalt (har tagit bort asfalt från en gång - det är inte lätt) vad har då inte en människa för kraft inom sig?

I min ryggsäck finns det mycket; smärta, övergivenhet, sorg, hat, skräck,ilska, utsatthet, ensamhet MEN jag har ändå börjat förvandla detta till Livskraft, glädje, omsorg, vilja,Kreativitet, ltrygghet och styrka.

Det är inte lätt och jag håller på fortfarande MEN tänk när jag kommit igenom asfalten och anar solljuset och nås av regnvatten och börjar växa och slå ut i blom i all min skönhet. Jag kommer bli färgstark och djupt rotad. Jag kommer inspirera andra som ser mig att locka fram sin livskraft.

Vi har alla en uppgift med våra liv - min kanske är den att tränga upp genom asfalten och slå ut i blom med allt vad det innebär.