Nu måste jag skriva om kyrkan i Sverige. Jag blir mer och mer upprörd. Sekulariseringen har varit påtaglig i Sverige under en lång period och den blir allt större. Kyrkorna blir mer och mer bara sociala samkvämslokaler.

Med reformationen upphörde kyrkan att vara en poteniell motkultur. Den togs i beslag av stadsmakten. Gustav Vasa ville stöpa Sverige i en och samma form. Prästerna organiserades under stormaktstiden som ett kungligt indelningsverk. Varje kyrkoherde skulle föra rullor över den vapenföra befolkningen. All form av andligt egenföretagande var förbjudet. Till och med den liturgiska sången togs i statens tjänst.

ur psalmboken  1819 års modell kan man  läsa/ sjunga...........giv din skatt och bär din börda......

Det andliga behovet togs på 1800talet om hand av frikyrkorna. Svenska kyrkan dög endast som uppfostringsanstalt. När skolan upphörde att inpränta kristen tro i eleverna, ersattes den inte av kyrkan.

Behovet av en kristen tro och andlighet är precis lika stort som alltid hos människor. Vad som däremot saknas svensken är ett språk, ett beteende, ett accepterat sätt att gestalta häpnaden inför det okränkbara livet och den levande kristna andligheten.

I Sverige visar man brist på intresse för kristen tro och de kristna saknas i debatten, visst finns det undantag men överlag påverkar vårt kristna arv knappast dagordningen när moraliska och existentiella frågar ska diskuteras.

Kolla bara tidningarnas kultur och debattsidor; Hur många inlägg görs utifrån ett kristet perspektiv? Hur kan Kristenheten överleva om den är avskuren från kulturen och tvärtom? Ingen diskuterar detta - det anses tydligen självklart. Vi lever trots allt i ett kristet land!

Vi behöver vitalisera den kristna tron! Förkunnelsen behöver bli brännande för att bli befriande! Men frestelsen för många präster som saknar gehör för sin förkunnelse kan bli stark att förkunna samhällsrelevanta manifest med Guds signatur istället för Guds ord med den Helige Andens signatur.

Tragedin med kristen tro i vårt land är att åtskilliga förkunnare tycks drivas av en machosistisk önskan att till varje pris bli omtyckta och accepterade genom att förvandla sina kyrkor till estrader för mediavänliga jippon. Man vill finna medhåll genom att sitta i mediernas knä, precis som man gjorde under stormaktstiden när man satt i  kungamaktens knä. Frestelsen att surfa på det senaste har blivit övermäktig. Man vill visa att man innerst inne tycker som alla andra, fast med en ritual som andra saknar.

Teologin i klassisk mening är en aktivitet som formulerar trons innehåll enligt evangeliet och traditionen på dagens språk men inte blaskar ur sältan i Guds ord. Uppgiften är att se, bedöma, utmana och inspirera till hopp och handling. WWJD - What Would Jesus Do?

Evangeliet har perspektiv som inte kan fås av den mediala kulturen och inte uppfattas av den som jagar den kollektiva känslans vittringar. Tron och traditionen har varit med förr och vet därför en hel del hur man ska förhålla sig till nuet. Den faller inte i farstun för varje lappkast i tidsandan.

Faktum är att teologin har blivit hemlös - så också många av oss kristna.

Vad ska vi då göra? Ett är nödvändigt - kasta ut på djupet!! Kristi kyrka är en gemenskap, Guds folk - Kristi kropp! Här gäller det inte först att NÅ här gäller det att VARA!

Varför har det predikade ordet så lite att säga någon? Därför att Ordet inte först har talat till förkunnaren! Det verkar som om elden inte brinner i de flesta av förkunnarna.

Talet om korset, saltet, offret, kampen, att våga göra motstånd tycks vara bannlyst.Det verkar som om man inte får nämna trons utmanande sidor, det enda som gör den värd att tas på allvar. Allt är terapeutiskt sockersött, allt ordnar sig för den som har lilla gud i fickan. Men livet säger något annat. Det anstötliga i evangeliet, som var så väsentligt för Jesus smusslas undan. Gud är ju inte konsumentvänlig.

Evangeliet är krävande och först så blir det befriande!

Evangeliet kräver efterföljelse inte  förströelse av andlig art. Evangeliet involverar mig intill smärtgränsen precis som allt som är värt att satsa på. Det kommer med anstöt - en stöt framåt, en impuls att komma vidare just på en punkt där man sitter fast. Evangeliet når ner i djupet, långt under ytan. Det bygger på sanningen, som är något annat än min image.

Det känns som om vår kyrka håller på att dö - i bästa fall kan nedbrytningen innebära att något nytt mycket livskraftigt kan skjuta upp ur den raserade kyrkan. Erfarenheten visar att det är ur kaos som nya rörelser uppstår och livgivande tankar spirar.  Låt handling och bön bli ett!

 

Lisafisa

13 maj 2017 09:15

Så oerhört bra skrivet!! ❤️

Leijon

13 maj 2017 09:21

Tack! Jag var bara tvungen!!

 

Veronika

13 maj 2017 18:22

Jag ler när jag läser dina ord för det är precis så jag känner det.
Vi lever i ett kristet land men har ingen kristen tro, det går helt stick i stäv mot vad vi står för.
Min mamma brukar säga att kyrkan är som en bakvänd fontän istället för att budskapet om kyrkan ska gå inifrån kyrkan och ut tar kyrkan intryck från omvärlden i första hand. Helt galet. Kyrkan ska vara fristad för omvärlden och inte tvärt om.
Vi har avkristnats för oerhört längesedan - tyvärr det är så tragiskt.
Religionen har inte samma status längre i skolan heller. Att vara kristen och ha en tro är något att vara stolt över.
Tack för ett bra skrivet inlägg.
Önskar dig en skön fortsatt helg.

http://ordenochjag.bloggplatsen.se

Leijon

13 maj 2017 19:24

Tack så jättemycket!! Det där med bakvänd fontän var väldigt bra bild!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då äntligen lite regn. Får hoppas att det håller på ett tag! Är så trött på att orken tryter och kroppen värker ... måste gnälla lite..... trodde jag skulle baka idag men kroppen ville nåt helt annat. Så här ligger jag i sängen med yrsel o...

Nu var det längesedan jag skrev här. Men ska försöka på nytt att göra verklighet av en tanke. Sen jag skrev sist har jag blivit diagnostiserad med kroniskt smärtsymtom, utmattningssyndrom, ångestsyndtpm och PTSD. Svårt att tackla det när jag hade h...

Tycker att man kan kalla det vårvinter i slutet av februari när det är 6 minusgrader och strålande sol som faktiskt värmer. Nu har jag köpt fröer. En del ska förodlas, därför är det dags att skaffa det nu. När jag inget kan göra ute än så sysslar...

Idag faller sömnmedel stora flingor. Det är några minusgrader så snön kommer stanna kvar ett tag. Känner mig nöjd med gårdagens jobb när alla krukväxter fick ny fin jord. Det är inte bara plantorna som växer. Mitt barnbarn visade stolt upp en glu...

Dagen startade med snöfall ute och plantering inne - omplantering av krukväxterna. Nu är köket sanerat och blommorna klara så nu kan de växa så det knakar. Dags för en kafferast och njuta av att detta arbete är gjort. Blir nog en promenad senar...