Igår skulle jag träffat mitt rehabteam. Men förkylning och utmattning satte stopp för det. Fick i uppdrag att teckna eller skriva ner lite tankar istället och min terapeut sms.ade emellanåt.

Då kom jag på att jag skulle skriva till mitt inre barn som faktiskt är kärnan i mitt liv. Jag var ju bara liten bebis när mitt liv startade och sedan har jag växt utifrån det barnet. Det är som kärnhuset i ett äpple.

Det gav mig faktiskt en hel del att göra detta. Jag ställde frågor till "Mimma" som jag kallade mig när jag var liten. Litet utdrag;

Du lilla barn, vad tänker du på?

Tror du inte att du duger som du är?

Vågar du hoppas? Vad hoppas du?

Vill du att jag bryr mig om dig?

Har du något att kämpa för?

Drömmer du framtidsdrömmar eller har dina framtidsdrömmar redan krossats?

Vad är du rädd för?...dig själv?...Verkligheten?

Du måste våga för att vinna!

En sak ska du veta, ingen kan ta ifrån mig tron på dig, du lilla barn!

Jag hopppas att du låter masken falla och blir den du var tänkt att vara - ett älskat barn med gåvor, glädje och livslust.

Jag utmanar dig att skriva  till ditt inre barn - livets kärna. Det var en fantastisk upplevelse. Fick mig att få ett nytt perspektiv.

I söndags fick jag en hel del plantor och fröer av en härlig väninna och hennes mamma. Igår var jag ute och planterade plantorna. Jag njöt för varje spadtag. Men jag frös också! Fy sjutton vad kallt det ärute igen! 

Idag har jag satt alla fröer! Det blev många små krukor ute på min inglasade altan. Nu har jag suttit och druckit kaffe mitt emellan alla krukor och känt mig alldeles rik och lycklig. Det är vad jag kallar odlarglädje! Tack Lisbeth med mamma för alla dessa v'äxter!

Balsaminerna kommer upp som jag satte i början av april. Det är så härligt att se när livet gror. Från ett till synes dött frö blir en vacker växt och blomma. Ett under!

Av min kusin fick jag en ros och den är jag väldigt spänd på att få se om den tar sig. Som ni säkert anat älskar jag min trädgård och njuter varje sekund av att vara ute och och pilla i jorden och få skit under naglarna.

Aplarna håller på att slå ut med blad och krypfloxen har rosa knoppar. Otroligt vackert!

Är det någon som är ägare av liknande stövlar eller skor att plantera i. Så är jag intresserad av att köpa. Ni kan skriva i kommentarer om ni vill sälja! 

Ha en riktig skön maj-tisdag! Njut av vad skapelsen bjuder!

Jag gillar att skapa och vara kreativ. Jag virkar och broderar. Sysslar en hel del med diamond painting, fotograferar, pysslar i min trädgård, bakar och lagar mat, målar och skriver, scrappar även om det inte blivit så mycket det senaste på grund av att det blir för mycket för min hjärna. 

Vad händer med oss när vi skapar?

Jag tror vi är gjorda för att vara kreativa och skapa. Det är en del av det att vi är skapade till Guds avbild - den store kreatören. Vi är skapade till att vara Guds medskapare.

Skapandet väcker något i vår själ - en samhörighet med vår Skapare - ytterligare en dimension som vi inte riktig kan ta på, men som finns där. Det slår an en sträng inom oss som är i samklang med skapelsen och livet när det är som bäst.

En fiol har en klangbotten som förstärker ljudet när man spelar på strängen. Uttrycket "du har många strängar på din lyra" tolkar jag att jag fått gåvor  när jag använder dessa för att vara kreativ så spelar jag på strängarna och ljudet förstärks av klangbotten som är vår Skapare. Det blir ljuv musik i våra liv! Må-bra-hormonen sprudlar och vi mår gott.

Detta är må hända en banal tolkning men den betyder något för mig! Vi behöver slå an våra strängar för att VARA fullt ut så att vi skapar harmoni med vår Skapare genom återklangen från himlen.

Vaknade och var alldeles täppt. Pollen slår hårt så här års. Ibalnd är det svårt och veta om det är förkylning eller allergi. Men tar man sin allergimedicin så märker man att det hjälper och lättar. Har medicinerat mot pollen sedan februari p g a tidig hassel. Men nu är det intensivt av det mesta men mest björk.

Det regnar lite smått idag och det glädjer mig dubbelt. Dels lägger sig pollen lite och växtligheten skriker efter fukt!

Idag har jag skördat min första omgång penseér. Ja, du läste rätt! Jag klipper ner mina pense'er när de blivit för långa. Då kommer de igen så fint så kan man ha dom hela sommaren och dessutom får jag fantastiska fina buketter inomhus att njuta av.

Nu njuter jag av en kopp kaffe och tittar på mina fina penseér medan regnet smattrar på altantaket.

Idag är temat "Vägen till livet" i våra kyrkor. För några dagar sedan skrev jag om detta tema. Hur ser din väg ut? Vägen till livet? Har du gått vilse? Har du hamnat i diket? Har du tappat meningen med livet? Dags att sätta sig ner och försöka avkoda din plan med livet - den planen fick du som gåva när du föddes occh den blev tydligare om du döptes, men ibland missar vi att avkoda vad vår Herre har för plan med just mitt liv. Ta en stund idag medan du lyssnar på regnets smattrande och fundera. Måla eller skriv ner vart ditt hjärta leder dig!

I eftermiddag ska vi träffas i vårt härliga sygäng. Ett gäng som sätter guldkant på livet. Är så glad att få vara med i gänget! Det blir handarbete, prat och skratt och mumsigt fika.

På sämre sätt kan man tillbringa en regnig söndag i maj.

Nu ska jag dra på regnstället och gå en promenad och njuta av friskheten i luften med något mindre pollenhalt.

Tjingeling

Vi lever i ett kristet land, trot om du vill men så är det!
Kyrkoåret är en rytm för kyrkans gudstjänster som passar bra att leva i även om du inte är kristen. Ta bara rubriken och fundera en stund. Vägen till livet....hur ser den ut?
Behöver jag vägledning? Jag är ju vuxen jag borde ju ha koll på läget! Jag är myndig och får göra som jag vill! Jag är ju fri och får tänka och tala som jag vill så länge jag inte skadar någon eller något.
Behöver jag vägledning? Ja jag tror det att den vuxna människan mer än någon annan. Jag anar i möten med olika personer att det finns en stor vilsenhet när det gäller meningen med livet, om rätt eller fel om mina behov och andras rättigheter.
När de gamla vägledarna försvann uppstod nya. Utan vägledning har vi svårt att finna sammanhang i tillvaron. Psykisk ohälsa ökar ständigt!
Behovet av vägledning är så stor att marknaden är öppen för alla slags aktörer: dieter, astrologer, schamaner, nyandlighet, yoga, mindfullness osv.
Men var hittar jag en vägledare som inte förtrycker, manipulerar, överför egna tankar eller skapar egen vinning på det?
Jesus går före och säger; följ mig! Han är fylld av tillit och kärlek. Vi är skapade till att ge och ta emot villkorslös kärlek. Vår tro är inte perfekt men vi är trotsigt optimistiska. Det finns en himmelsk ledstjärna och ett hjärta i tillvaron. Det är fascinerande och befriande att låta sig vägledas av en levande Gud.
Våga låta dig vägledas med friheten i behåll!

Nu blir det lite bloggande igen. Det har varit mycket för min trötta hjärna ett tag och kroppen har också sagt ifrån så värken har gjort att sömnen varit på annan plats än hos mig. MEN nu är jag igång igen!

Igår kväll skulle jag en sväng till min bonusdotter - hon behövde låna symaskinen. Strax efter 17 skulle jag komma för då hade de kommit hem. Jag blev lite sen. Men när jag kör fram bilen kommer 2 stycken barn springande och ropar HEJ JAG HAR LÄNGTAT EFTER DIG!!

Barnbarnen 4 och 1,5 är det bästa jag har och det värmer verkligen hjärtat att vara så efterlängtad! Vi busade mycket och det straffar sig i kroppen idag men det är det värt.

Funderar lite på Vem längtar efter dig? och vem längtar du efter? Ibland tror jag vi ska stanna upp i livets karusell och ställa oss frågan och inte bara det utan göra slag i saken. Säg till personen du längtar efter att du gör det! Inte för att ge dåligt samvete utan för att visa att just den personen är viktig i ditt liv.

Jag tror också att det är nyttigt att längta. Att ha någoting/ någon att vänta på - längta efter. Det väcker min förväntan på ett positivt sätt och jag har något att se fram emot. Det ger vardagen drivkraft!

Jag och min bästa väninna bokar in lite roliga saker då och då- Det kan vara att grilla, gå på marknad,utflykt till nån närliggande ort, plocka svamp och bär, bada, handarbeta, konserter osv 

Dessa små roligheter sätter verkligen guldkant på tillvaron och jag är så tacksam för dessa.   

Är också oerhört glad för "Paltgänget" - som fixar roliga och goda träffar. Sist fungerade det inte att vara med för min del och jag var verkligen ledsen för det. För det gänget ger mig så mycket energi och glädje. Tack alla som finns i mitt liv!  

Några att längta efter!! 

Först vill jag bara säga det. Jag älskar djur och vill att de ska behandlas väl!! 

Nu ska jag återberätta ett möte jag hade en dag vid kopieringsapparaten på jobbet på en av min arbetsplatser genom åren. Det var ett tag sen så man kan fundera på hur hon tänker nu!

Mötet med Yvonne.

Det var mitt i sommaren och jag tänkte när jag kom till jobbet att idag blir jag nog ensam - fy så tråkigt - jag blir upplevelsepigg när jag vet att det finns folk i huset, men jag får väl bita ihop snart är det semester....jag blev därför extra glad  när jag mötte Yvonne vid kopieringsapparaten.

-God morgon, sa jag alldeles lycklig över att en till var på arbetsplatsen.

- Hej du! svarade hon lite surt.

- Är du sur idag Yvonne?

- Det är jag inte alls, sa Yvonne bestämt.

- Varför är du arg då? frågade jag.

- Jo det ska jag säga dig, sa hon. Jag är så trött på all den krystade djurvänligheten. Är det inte noshörnngar, så är det sälar, valar, kråkor eller kackelackor.

- Vad menar du, sa jag förvånat. Det är väl bra att folk engagerar sig för djurens rättigheter?

Yvonne suckade. Vi gick korridoren bort tillsammans. Yvonne sjönk ned på sin kontorsstol så sa hon:

- Det klart att det är bra att vi fått igång en debatt om djurens värde och rättigheter, men ibland undrar jag...........

- Vaddå? sa jag.

- Jag undrar om det verkligen är djurens värde som ökat eller om det egentligen är människans värde som minskat!?

Det var tankeväckande fråga hon formulerat. Men samtidigt undrade jag om hon inte i alla fall överreagerat och misstolkat folks intresse för djurens rätt. Det är väl i högsta grad människovärdigt att bry sig om dessa utsatta och försvarslösa djur?

- Jo det kan hända, sa Yvonne. Men om det vore lika lätt att få folk att engagera sig för flyktingar, svältande eller utsatta barn, så skulle det bli mera trovärdigt i mina ögon. Varför har vi så lätt att bry oss om alla stackars djuren men så svårt att bry oss om människor som har det svårt?

- Det kommer väl för nära, svarade jag!

- Säkert, sa hon. Det är en förklaring, men det är ingen ursäkt!

- Det menade jag inte heller, sa jag. Jag menade bara att vi nog gärna vill engagera oss och att vi då väljer det enklaste alternativet. Något som inte kräver så mycket av oss.

- Så är det nog, sa Yvonne.

Jag gav henne min artikel som skulle in i kyrkobladet. Hon ögnade igenom det lite förstrött.

- Ja just det, sa hon - det var detta om Fransiscus.....

- Precis, sa jag. Han var föresten en som hade den största respekt för allt liv, även den minsta myra!

- Jag vet, sa Yvonne.men jag kan inte hur mycket jag än vill tro att det djuraktivisterna kämpar för är uttryck för en allmän respekt för livet.

- jo men....försökte jag........men hon fortsatte:

- Jag menar; även militanta veganer och medlemmar av "Djurens värn" sätter ut råttfällor i sommartorpet och slår febrilt efter myggorna som biter dom.

- Jo men det är väl skillnad sa jag!

-Är det? sa Yvonne - och nu började hon jaga upp sig. Men var går gränsen? Djur som djur!

- Riktigt så enkelt är det väl inte, sa jag - men nu var Yvonne riktigt förbannad. Hon gestikulerade och utbrast:'

- Den där respekten för livet som du pratade om - den kan du glömma! Den finns personer som ena dagen demonstrerar för hundarnas rättigheter och som nästa dag skriver insändare att vi ska skicka tillbaka flyktingar dit de kom ifrån...Det finns ingen rim och reson! och vet du vad som retar mig mest?

- Alla högdjur, sa jag? men hon lyssnade inte.

- Jo det ska jag tala om, sa hon och log hånfullt. Hundägare som pratar vitt och brett om deras djurs intelligens och höga värde. men som sedan glatt låter dom kissa på husfasader och lägga små högar på trottoarerna....väldigt värdigt!!

Jag kunde inte låta bli att skratta. Hon hade verkligen en poäng där.

- Du, Yvonne, sa jag. Det är möjligen inte så att du nyligen klivit i en sån där hög?

- I morse, sa Yvonne surt! Hur kude du veta det?

Ja så var det då maj månad! Igår skulle jag firat Valborgsmässoafton med goda vänner men min hjärna beslöt att "det ska du inte". Det var riktigt tråkigt att inte träffa mina vänner som jag gillar så mycket men sådant är livet emellanåt. Jag bråkade med mig själv in i det sista men när jag inte kom på hur micron fungerade insåg jag att det blivit för mycket och att köra bil var inte att tänka på.

Det blev avslappning och tystnad för att återhämta istället. Ja, ja, vad är väl en bal på slottet.................?!

Nu är det en ny dag och jag får säga att återhämtningen hjälpte lite grann. I eftermiddag tänds grillen här och min bästa väninna med dotter kommer hit och det fungerar säkert eftersom jag inte behöver satsa 110% - det funkar ändå.

Efter denna inledning ska jag ta mig an rubriken; sköna maj...........Denna dag har för mig varit en intensiv dag under hela min tonårstid då jag spelade flöjt/piccola i Mariestads Blåsorkester.

Dagen började alltid med vårrevelj kl 8.00 Vi gick från ett bostadsområde ca 2 km utanför centrum och marscherade genom gatorna fram till nya torget där vi höll en liten konsert och en eldsjäl höll vårtal.

Det var något visst med detta. Folk stod utmed vägen eller på balkongen och vinkade och var så glada! Oftast sken solen men det var grymt kallt.

Efter detta åkte jag hem och vilade lite för att kl 11 sätta sig i bussen och åka till ett litet samhälle utanför stan för att gå i bräschen för demostrationståget. Jag kan Internationalen och arbetets söner utantill! Undrar hur många verser arbetets söner har egentligen. Det var inte lätt att hålla ordning på.

Sedan blev det mat och kl 14.30 var det avmarsch för nästa demostrationståg genim Mariestad. På mitten av 70-talet ringlade tåget långt och det var flera hundra som gick med för att visa vad de ville kämpa för. 

Ett tips när man ska ut och fira är att ta varannan vatten - här gällde varannan internationalen. En marsch och sedan internationalen, en marsch, interantionalen osv.

Jag vet ett år när vi gick i snöstorm- Det var kallt. Snö i luften men det la sig inte på marken som tur var. Fingrarna var stela och jag vet när jag skulle drilla så gick det långsamt.

Ett annat år tappade jag alla noter och vi hade fått lära oss att vad som än hände skulle vi fortsätta marschera, så det gjorde jag och tänkte "hjälp" jag kommer inte kunna spela för jag kan inte någon utantill. Det gick inte många minuter förrän det knackade i ryggen och mina äldre mer vana orkesterkompisar hade fixat det hela. Tack för det!

Det var inte utan att jag kände mig lite stolt när man gick där i ledet och vi fick tillsammans glädja människorna i vår stad - sätta lite guldkant på tillvaron. Bernt Ekström vår ledare och dirigent var skicklig med fast hand och ibland tyckte många att han var sträng men det gav resultat. Vi var duktiga och vi kunde marschera. Vi vann tävlingar lite runt om i europa och det händer inte om man inte drillas och övar. Tack Bernt för ditt engagemang och för allt du lärde oss! Upplevelser som du hjälpte oss att få.

Hörde på radion att några demonstrationståg har blivit inställda p g a att de glömt att boka orkester och för skral uppslutning. Man kan undra vart tiden är på väg. Nazisterna demonstrerar och får stor uppslutning men vi vanliga arbetare och demokrater vi stannar hemma och stänger dörren och förfasas.