Ja så är den då här! HÖSTEN! Med sprakande färger och krispig härligt hög luft och mörker som inbjuder till mys med tända ljus i stugvärmen.

För min del har varje årstid sin skönhet. Igår var jag och bästa väninnan ute i vår älskade skog och plockade trattkantareller och tog med lite vackert från naturen att pryda ingången till huset med. Men framför allt fick vi sitta och fika i solskenet omgiven av skogens lugn och storslagenhet.
Måste tanka lite ljuvligheter inför den kommande vintern!

Nu är tid för goda grytor och soppor. Idag har jag förberett min svamp och kycklingggyta som jag ska äta tillsammans med en annan väninna imorgon. Mums!
Får nog fixa till lite köttsoppa nån dag och en gulaschggyta ( min kusin Mias mumsiga)är ju aldrig fel. Med gott vitlöksbröd till är det fulländat.

Ta vara på varandra och mys tillsammans vid matbordet. Lägg undan alla måsten och försök att hitta tillbaka till återhäntningspunkten. Vila din hjärna och andas ut stressen.

Mina älskade barnbarn är bäst på att få mig att omedelbart tänka på annat, skratta högt när man plaskar i vattenpölen eller hoppar i höstlöven eller när man rider på en trädgren och det knakar i den och det låter som om ?hästen? pruttar. Plocka kastanjer och vackra löv och stanna alldeles fascinerad vid en stor röd traktor. Älskade ungar - ni är mitt allt!!

Ni har säkert hört talas om ?me too? - jag också! Det handlar om kvinnor som varit utsatt för sextrakaserier eller övergrepp. Det är otroligt att var och varannan kvinna har denna erfarenhet. För min del är det så att på grund av såna erfarenheter sitter jag där jag sitter idag med diagnosen PTSD. Trauman som jag trängt undan p g a skam och skuld. Nu har jag börjat lyfta på locket och det är lättande men också otroligt jobbigt. De som inte varit utsatta kan förstå - inte ens ha en aning vad man går igenom.
Självförakt, kroppsminnen som triggas, ångest, självkänsla som dödats har gjort att livet har varit ett helvete inombords men utåt har jag varit den sociala, roliga, snälla personen.
Ett liv i ensamhet mitt i gemenskapen.
Vet inte om jag någonsin kommer läka och hitta tillbaka till den lyckliga harmoniska person jag en gång föddes till. I skrivandets stund känns det omöjligt men mitt rehabteam tror på mig så kanske det kommer att funka men det kommer ta tid.
Så vänner; om jag inte hör av mig eller inte orkar träffas eller verkar frånvarande så beror det på mitt inre kaos som just nu håller på att sorteras upp och bearbetas och det kräver energi. Men ge inte upp på mig en dag kommer jag att finna styrkan att leva MITT liv med kraft och frihet.

Jag var på konsert igår. Timo Räisänen. Han hade underbart knasigt mellansnack men ändå väldigt tänkvärt ibland allt flum och roligheter.

Han hade skrivit en låt som hette "alla är dumma i huvudet". Mellansnacket handlade om att vi lever i en tid som är helt skruvad.......alltså helt skruvad och INGEN reagerar. Alla gör bara sin grej och har sin åsikt som blir en extrem åsikt och vi jagar det perfeklta livet genom att tillbringa timmar på gym, äta rätta dieten så att kroppen blir perfekt (Vem bestämmer det när kroppen är normal?) vi arbetar ihjäl oss för att uppnå status så vi kan bräcka av grannen.

Vi är klimatsmarta och sorterar sopor men vi hinner aldrig vara i skapelsen.

Under tiden dundrar livet fram som ett X 2000 tåg och vi märker det inte - vi har fullt upp. Barnen blir mer och mer ensamma för vi håller på med våra smartphones och barnen gör också det till slut för vad ska dem välja på. Då kan de ju i alla fall vara sociala på sociala medier - ALLA ÄR DUMMA I HUVUDET!

Jag kan bara hålla med ALLA är vi dumma i huvudet - jag med! Det är lätt att ramla in i ekorrhjulen som snurrar likt vindkraftverkens vingar på våra marker. En annan låt han skrivit heter "Tiden glöder" och ytterligare en "Olyckskorparna flyger". Mycket att reflektera över.

Jag vill avsluta denna blogg med ett bibelcitat:

Och detta är det budskap som vi har hört av Jesus och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i Honom.

Om vi säger att vi har gemenskap med honom, men

vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen                      1 Joh1:5-6

Att vara duktig, att vara till lags, att göra allt för andra, att bara jobba på, ställa upp, låta duktighetspiskan slå och vina i luften ............STOPP!!

Efter lång tids sjukskrivning med utmattningssyndrom och PTSD som diagnoser har jag kommit fram till en punkt när det får räcka! Det är NU som livet är ditt! NU inte SEN! EMDR behandling och fantastiskt rehabteam har hjälpt mig mot förlösningen av mitt liv. Men det var Gabriellas sång som blev det som verkligen släppte lös mitt hopp.

Speciellt raderna; "Jag har aldrig glömt vem jag var. Jag har bara låtit det sova. Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar. Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri.............jag är här och mitt liv är bara mitt."

Jag är sjukskriven mer eller mindre året ut och dessa månader ska jag släppa alla måsten och verkigen rehabilitera mig. Inte sträva emot och försöka vara duktigare än jag är - inte krysta fram en lösning bara för att nå fina resultat i behandlingen utan bara vara den jag är och ta det som det kommer.

Jag har ljuspunkter som jag kan fästa blicken på inte för att ignorera det mörka men som kan ge vägledning genom det svarta, om fyrar på det mörka havet.

Att försöka hitta det fascinerande i tillvarons enkla är inte så svårt. Det gäller bara att ta sig tid att låta blicken söka och stanna till och förundras.
Idag har varit en känslomässigt svajig dag. Jag behövde bara släppa taget kring frustration och ilska och framtidsoro. Tog därför på mig och gick ut mitt i villaområdet där jag bor. Finns mycket där också att fästa blicken på.

Otroliga färger! Gud målar med äkta färger som inte går att framställa på konstgjord basis.

Även naturen kan vara tilltufsad som jag känner mig. En tröst på nåt vis för ur den tilltufsade och torra växten kommer nytt liv när tiden är inne.

Förlora inte din förundran! Den ger dig en rikedom att leva av!

Ja då var det dags igen och ta tag i detta med bloggandet! Min hjärna har varit lite trött så det har varit svårt att få till något flöde av ord och meningar.
Hösten gör sitt antågande och det känns gott att bona in sig och mysa när regnet piskar ute. Dessutom finns det gott om svamp så man kan väl säga utan att överdriva; jag har blivit skogstokig!? jag är tokig i skogen. Mår så bra att gå och leta svamp och fika i en skogsglänta med bästa kompisen. Lisa för själen.
Annars är min själ ganska trött just nu! Håller på att bearbeta mina unga års erfarenheter. Det är svårt när man bär på livserfarenheter som ingen i släkten vet om - ingen annan heller förresten. Att vara ärlig mot sig själv är heller inte lätt för när man säger saker högt som man burit på som en hemlighet i nästan 50 år slår det hårt mitt i solarplexus. Nu ska min terapi vara klar om 2 månader och jag är rädd! Hur ska det gå? Att vara redo för att gå vidare utan ventil.....ångest grande!!

Mina barnbarn ger mig lugn och värme mitt i paniken. Älskar dom 2 mer än nåt annat på jorden. De är här och nu och omedelbara.

Annars har jag svårt att få nåt gjort. Jag tappar mer och mer av min kreativitet och det oroar mig. Jag kanske startar men lägger ner efter 5 minuter. Lusten och glädjen saknas.

Ni som läser detta - döm aldrig någon som lider av psykisk ohälsa - vi är inte hemma för att vi är lata - vi kanske beter oss som vanligt; skrattar, pratar och ser helt vanliga ut.
Den inre kampen är inte synlig men den tär på energin och vi rasar ofta när vi stängt dörren om oss.

Äntligen blev det strandhäng utan filtar på. Riktigt gott i solen och även i vattnet. Det blev några timmar på vackra Svalnäs - Lidköpings riviera! 

Har just nu väldigt svårt att koppla av  - rastlösheten är total. Ändå är jag trött och borde verkligen bara vara ett tag men det är svårt får nåst intill panik när inget finns inbokat.

Försöker promenera och fixa i trädgården men det går sådär när koncentrationen befinner sig på en annan planet. SUCK! Undrar när det ska bli bättre?! 

Är det någon som har ett förslag på hur man lugnar ner en rastlös själ som ändå är utmattad? Tacksam för idéer!

Efter en underbar helg är det åter måndag!  helgen har varit fantastisk! Mina goda vänner Gunnar och Anna har förgyllt min tillvaro hela helgen. Min dotter och barnbarn kom också på besök på fredagen och avslutade helgen med en underbar gudstjänst med underbar sång av Stefan och mina väninnor Helena och Bettan i sällskap -  vad mer kan man önska sig.

Det är underbart härligt med vänner som man bara kan vara precis som man är och dessutom märks det inte att det gått ett år sedan sist vi sågs. Så kul vi hade i helgen!! Mycket prat, skratt, tokigheter, utflykter och massa god mat och dryck. Ser verkligen fram emot nästa gång vi ses.

Det är så viktigt att ta vara på varandra. Även om jag nu är lite stukad av utmattningssyndrom och PTSD  så behöver inte allt vara perfekt för att träffas. Man kan hjälpas åt. Likadant när det gäller att umgås med barn och barnbarn. Låt dom komma och njut av stunden. Bry dig inte om städning och den perfekta maten eller vad det kan vara. Var ärlig och säg; nu orkar jag inte mer - de förstår! Det viktiga är att ses och få rå om varandra.

Älskar er min goa bonusfamilj och mina underbara vänner!! Tack för att ni finns i mitt liv!!