Ja som rubriken säger blir det långt mellan bloggandet. Allt beror på att ångest och rastlöshet är mina ständiga följeslagare just nu. Idag ska jag i alla fall försöka få ner några rader.

Jag var ute och handlade förut och mötte en god vän som jag inte sett på länge. Hon brukade jobba i kyrkan men har nu precis som jag börjat jobba i kommunen. Hon sa något tänk värt; Kyrkan har inte tid att vara Jesu representant på grund av att tiden går åt till att hålla koll på trenderna och "hänga med" och folk hinner inte tro. Visst är det konstigt!

Jag kan bara hålla med! Varför försöker kyrkan vända kappan efter vinden istället för att proklamera det glada budskapet - evangelium? Varför blir ekonomisk vinning viktigare än själen?

Inte konstigt att folk inte har tid att tro när man verkligen får leta efter Gud till och med i kyrkan.

Jag är sjukskriven och mycket har jag att tacka mitt arbete för det - arbetet som församlingspedagog kvantitet alltid gick före kvalitet. Bönen, bibelläsandet, församlingsgemenskapen och mässan var sekundärt - inte mina första år men det blev mer och mer utblaskat - vad bidde det då? en tummetott.

Nu efter många år i kyrkans tjänst och kristen känner jag mig hemlös rent andligt - var är det legitimt att tro på Gud och att dela bönens gemenskap och fira mässa? Svårt att finna en församling där man inte anses som en fanatiker. Det är konstigt att det är svårast att vara bekännande kristen  I kyrkan!

Jag kommer ALDRIG lämna min tro på Gud! Utan den är jag inget. Jag går också omkring och är verkställande trygghet för många som inte funnit Gud även om Gud funnit den.

Våga stå upp för det du tror på! Låt aldrig status, ekonomi, popularitet, egen vinning bli viktigare än en mänsklig själ! Låt varje möte med människor bli ett hyss som Guds änglar klappar i händerna åt.(Emil i Lönneberga).

Livstemperaturen: Psaltaren 37:5 "Befall din väg åt Herren och lita på honom. Han kommer att handla#